Ibland måste man faktiskt anstränga sig lite för att få de bilder man vill. Det finns fotografer som utsätter sig för enorma påfrestningar och strapatser för att ta bilder som ingen annan tar. Polarvandringar på Grönländsk is i minus 40 grader eller i amazonas regnskogar där det är plus 40, mygg, blodiglar, giftormar och där allt annat som sticks och bits finns överallt. Då kan jag tycka att mina egna äventyr är rätt fattiga men jag har heller inte samma ambitioner. Jag tycker att 11 myggbett på min vrist i samband med Lommfotograferingen var på gränsen till uthärdbart för att jag skulle få den bild jag ville. -Va var det någon som sa: Spik i foten? Sluta gnäll! Ok, storyn var att jag fick Storlommarna så nära mig att jag inte ens vågade blinka, inget skydd eller gömsle men fullt av träd och buskar 2 meter från strandkanten jag satt vid. Jag lutade mig otroligt långsamt ner till liggande ställnig för att komma mellan lövverken och då gled mitt ena byxben upp 2cm, alltså fullt tillräckligt för att myggen skulle kunna ha ett stort fett kalas där. Jag kände att de stack mig men hade jag rört mig hade lommarna gett sig av snabbare än en avlöning..Bara att bita ihop!!
Storlomm på nära håll. Bilden är taget med ett 300mm objektiv, avstånd ca:25m. Troligen är detta hanen.
Här är Hr: och Fru Storlomm. Vinjetteringen är helt naturlig.
Kvällssol vid lommsjön. Bilden har helt naturlig vinjettering..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar