När man tycker att man fotograferat nästan allt intressant i sin omgivning, i mitt fall så innefattar omgivningen västra Blekingen och nordvästra Skåne, vad gör man då? Man blir tvungen att söka sig nya jaktmarker. Inte alla natursköna platser lämpar sig för året runt fotografering. En del platser fungerar bäst på våren vissa på hösten och andra på vintern. Så vårt resmål för dagen Hovs-hallar på västkusten kunde bli en totalflopp. Men hellre det än att åka ner till en känd lokal igen. Det var -3 grader, snålblåst och molnigt och de närmsta 4 timmarna skulle bli en utmaning i mer än att bara försöka få till ett par bra bilder. Området påminner en del om Gotlands raukar och man ser hur väder och vind tärt på berg och klippor. Färgskiftningarna på stenen är häftiga, gula, rosa, röda, turkost, svart och gråvitt. Från parkeringsplatsen så brantar det neråt och på vissa ställen är det stup så viss försiktighet anmodas. Riktiga skodon rekommenderas. Jag gillade stället och kommer att åka hit till våren igen. Nu vet jag ju lite om hur det ser ut och vi hann inte täcka mer än kanske 150m i bredd på en strand som säkert är 1km lång. Roligt att ha något att se fram emot...
Denna klippformation döptes till FUCK U ett kärt välkomnande med andra ord.....
Här ser man prov på de olika färgerna i berg och på sten
Vattenfickor i berget som frusit till is
Samma vattenficka i annan vinkel och i liggande format. Ett dilemma för en landskapsfotograf, vilken bild passa bäst och i vilket format?
Det karga och dramatiska landskapet. En människa i mitten på bilden skapar en viss storslagenhet i scenen
Tång och is adderar ytterligare färger till ett redan brett färgspektrum
Klippan till höger i bild döpte jag till FUCK U 2 en trevlig avskedshälsning med andra ord eftersom detta var dagens sista foto.
