När jag får göra det jag gillar bäst!

Fråga mig inte varför, jag har ingen bra förklaring men svampfotografering är någonting jag verkligen brinner för. Jag tycker det är så roligt varje år när svampsäsongen sätter igång och jag får ut och leta efter fina objekt. Kanske är det också vetskapen om att inom någon vecka så är det över och mitt fototillfälle på just den svampen är borta och kommer inte tillbaka. Visst, det kommer en ny chans nästa år men inte på den svampen. Det kan vara så att ett år växer det svamp överallt och nästa år är det knastertorrt i skogen och det växer knappt någonting alls. Det gäller alltså att ta tillfället i akt, tiden går fort och snart är denna fantastiska period över.......

Karl-Johan (stensopp) Det som gör denna bilden är lågt stående
kvällssol som lyser genom löven och skapar en vacker bakgrund.
Den udda formen på på svampen var det som drog min blick dit.

Svampen växte på ett omkullfallet träd. Jag valde 1:1 format på bilden

Karl-Johan ur ett annorlunda perspektiv

Dansk kantarell....

Här valde jag att ta fotot mitt i klungan av svamp och isolera

svampen med kort skärpedjup.

En vanlig svampsort men med ett udda växtsätt...

Vårtig röksvamp..

Trez amigos

Inte att förväxla med ett torrt löv, det är en svamp.

Lameller...

Kremlor....

Gandalf.....

Blomkålssvamp 

När motivationen fattas

Alla som fotograferar mycket kommer förr eller senare in i en svacka när man inte tycker att det är lika kul längre. Nu pratar jag om oss glada amatörer som har foto som hobby och inte som levebröd. För proffsen finns inget alternativ, de måste fortsätta jobba även en grå och tråkig vecka. själv kan jag låta mitt stora intresse vila så jag får tillbaka lusten, för det är lusten och kärleken till det kreativa i fotograferingen som driver mig. Det fina med foto är att det finns så många olika grenar man kan testa, hålla på med ett tag och när det blir enformigt, ja då byter man bara. Makro körde jag ett tag till jag nästan kräktes. Bytte till landskapsfoto och lusten kom tillbaka. Det fina i kråksången är att jag när jag vill kan byta tillbaka igen, och varför begränsa sig? Jag kan ju faktiskt göra både och när jag är ute på mina fotorundor. Det senaste projektet är att fota ödehus eller åtminstone hus som ser öde ut. Riktigt kul och nu har det tillkommit en ingrediens i fotosmeten, själva jakten på ödehusen.......

Alla bilder är enbildsexponeringar som sedan behandlats i lightroom..

Den gamla nerlagda kvarnen..

Lada som är på väg att förfalla..

Husets stomme är från 1700-talet och är flyttat tre gånger, här snackar vi återanvändning av virke

Att sätta en bra bild!

Alla som fotograferar mycket och som hållit på ett tag vet vad jag menar när jag använder uttrycket "att sätta en bild". För min del väger jag in mer i uttrycket än att ha lyckats rent tekniskt med bilden. Den biten går att lära sig om man tränar lite. Men allt det andra, det subtila uttrycket i bilden det som är mer känslorelaterat och kanske rent personlig som är svårt att förklara med ord, det som gör att JAG tycker att det är en fin bild, det är när alla dessa parametrar stämmer som jag får känslan av att ha "satt en bild". Ljuset var bra, platsen jag hittat var fin, och mitt motiv kändes som att det skulle bli bra, jag hade hittat flera av byggstenarna för att få en lyckad bild. När jag kommer hem och tittar på bilden i större format på min dator så gav den mig egentligen ingenting! Det var en tekniskt bra bild och jag tycker själv att den var ok men det fattades något, känslan. 
Naturligtvis måste jag väga in att jag har tagit upp mot 100.000 bilder sedan digitalkamerans intåg och att jag under resans gång höjt min ribba för vad jag tycker är en bra bild. Men trots detta kan jag titta på flera år gamla bilder jag tagit och tycka att det ändå, trots allt, var en förbaskat bra bild. Det har ingenting med självberöm att göra utan snarare att jag kommer ihåg tillfället, platsen och stunden jag tog bilden och minns allt runt omkring, kanske allt slit jag fick utstå innan jag tog bilden. Jag är ju mer känslomässigt involverad i bilden än någon annan.
Det händer alla som fotograferar att man får till bra bilder av misstag lika väl som att man ägnar timmar på en plats och inte får till en enda vettig bild, jo det händer faktiskt fortfarande men oftast är det då någon av pusselbitarna som fattas, oftast är det att man är på fel plats vid fel tidpunkt.
Har jag blivit något klokare då? Nja, tveksamt. Ibland blir fotosuget så stort att det inte spelar någon roll vilka förutsättningar som råder, jag vill bara ut i naturen och knäppa några bilder..........

Skymningsbild från kustbandet i Bleking. Tittar man noga kan man se ljuset från fyren på Hanö.

Minnet till denna bilden var att jag stannade kvar så länge att det hann bli kolmörkt ute. Sambon gick i 

förväg men hann bli orolig och började leta efter mig. Vi gick om varandra och jag kom till bilen och 

hon var inte där. Jag blev orolig och började leta efter henne. Inte kul när det är mörkt med snorhala

klippor och tusen tillfällen att trilla och skada sig...men allt slutade lyckligt.

Eftermiddagsbild från Blekinges kustband

Minnet till denna bilden är det riktiga busvädret som rådde. Det var -2 

grader, blåste iskalla vindar och regnblandad snöglop som piskade i sidled, 

riktigt pissväder med andra ord. Klipporna var som vanligt fruktansvärt

Hala och förrädiska. Linsen fick jag torka av med jämna mellanrum trots

motljusskydd påskruvat. Det droppade vatten från objektivet. Jag mötte 

inte en enda människa på hela dagen......konstigt.

Blekinges inre skärgård, när vintern släpper sitt grepp...

Att göra någonting av dåliga förutsättningar är mitt starkaste minne förknippat

med denna bilden. Det fanns ingen vacker is, det var lågvatten, ingen vacker

sol , grått o mulet, fula gråa stenar men så hittade jag den pyttelilla bäcken 

som rann ut i havet, den räddade min dag!

Vinterbild Blekingekusten

Kallt väder och vinterstormen har piskat upp vatten på klipporna som frusit

till en tjock glashal skorpa. sådant ska man naturligtvis INTE ge sig ut på, inte

om man vill klara sig helskinnad och torrskodd. Tro mig, jag provade........

När ovädret drar in....

Ännu en bild längs med vår fina Blekingska kust jag förknippar med minnen. Det var ganska fint väder
när jag hittade detta motivet. Jag provade olika vinklar för att hitta det jag tyckte bäst om, väl där så
kommer det ett snöblandat regn indragandes från ingenstans. Hela kamerautrustningen blev blöt men
jag vägrade ge mig, jag väntade på att de mörka molnen skulle komma i bild. Ett riktigt mörkt ND-filter
hjälpte upp exponeringstiderna, jag fick hålla handen snett ovanför objektivet för att det inte skulle
snö/regna in mellan lins och filter. Resultatet var värt att vänta på.....

Mot nya mål!

När man tycker att man fotograferat nästan allt intressant i sin omgivning, i mitt fall så innefattar omgivningen västra Blekingen och nordvästra Skåne, vad gör man då? Man blir tvungen att söka sig nya jaktmarker. Inte alla natursköna platser lämpar sig för året runt fotografering. En del platser fungerar bäst på våren vissa på hösten och andra på vintern. Så vårt resmål för dagen Hovs-hallar på västkusten kunde bli en totalflopp. Men hellre det än att åka ner till en känd lokal igen. Det var -3 grader, snålblåst och molnigt och de närmsta 4 timmarna skulle bli en utmaning i mer än att bara försöka få till ett par bra bilder. Området påminner en del om Gotlands raukar och man ser hur väder och vind tärt på berg och klippor. Färgskiftningarna på stenen är häftiga, gula, rosa, röda, turkost, svart och gråvitt. Från parkeringsplatsen så brantar det neråt och på vissa ställen är det stup så viss försiktighet anmodas. Riktiga skodon rekommenderas. Jag gillade stället och kommer att åka hit till våren igen. Nu vet jag ju lite om hur det ser ut och vi hann inte täcka mer än kanske 150m i bredd på en strand som säkert är 1km lång. Roligt att ha något att se fram emot...

 Denna klippformation döptes till FUCK U  ett kärt välkomnande med andra ord.....

Här ser man prov på de olika färgerna i berg och på sten

Vattenfickor i berget som frusit till is

Samma vattenficka i annan vinkel och i liggande format. Ett dilemma för en landskapsfotograf, vilken bild passa bäst och i vilket format?

Det karga och dramatiska landskapet. En människa i mitten på bilden skapar en viss storslagenhet i scenen

Tång och is adderar ytterligare färger till ett redan brett färgspektrum

Klippan till höger i bild döpte jag till  FUCK U 2  en trevlig avskedshälsning med andra ord eftersom detta var dagens sista foto.

Att jobba med eller mot tiden....

Skillnaden mellan en filmkamera och en stillbildskamera är att du med stillbildskameran fångar ögonblicket. På moderna kameror ner till en åttatusendels sekund (1/8000) ! En filmkamera tar egentligen "bilder" hela tiden och man riskerar därmed inte att missa någonting. Men det är ju betydligt häftigare att ha lyckats fånga ögonblicket när du har en vanlig stillbildskamera. Otaliga är ändå de ögonblick som gått till historien genom att ha blivit fångade på en enda filmruta. Nu är snart film i kameran lika ovanligt som ärliga och uppriktiga människor. Nu använder vi den digitala sensorn istället. Fördelarna är långt fler än nackdelarna. För att inte glida för långt ifrån dagens ämne tid så spelar det ingen roll om man har film i sin kamera eller kör digitalt, resultatet blir detsamma. I motsats till vad många tror så kan man få ganska levande och aktiva bilder även i en stillbildskamera om man utnyttjar långa exponeringstider.
Man skulle kunna säga att man jobbar med tiden, inte emot den. bilderna här nedanför är tagna den 1:e Januari och vi pratar om tider mellan 8 och 30 sekunder. (Ett förtydligande: De flesta av dagens stillbildskameror har även filmfunktion, så gapet mellan en "riktig" filmkamera och en stillbildskamera har minskat).

Vi begynnande oväder är det idealiskt att fota med långa tider...

vattnet som forsar in mellan klipporna har bra fart....

Det vita skummet i vattnet fastnar som en läcker effekt...

Denna bilden hade varit betydligt lamare om den varit tagen en lugn dag

När vågorna slår in över land skapar det liv i bilden...

Samma bild som ovan men tagen ur en annan vinkel...

Det kostar att ligga på topp, här blev jag rejält blöt om fötterna när vågorna forsade in....

Den vita pricken lite till höger i horizonten är fyren på Tärnö

Den lilla vita pricken i högerkanten av horizonten är fyren på Hanö