Att återvända...

Att återvända, till rötterna, ska mest ses som ett försök till ett billigt skämt. Det är inte mina rötter på något vis utan ett träds rötter. Inte vilket träd som helst utan ett mycket speciellt träd som jag en och annan gång åker ut till för att fotografera. Jag kommer inte att tala om var det finns, jag vill helt enkelt ha det för mig själv. 
Egoist? -Javisst!
Jag har alltså varit på samma plats och fotat samma objekt vid helt skilda tillfällen och årstider. Detta är en utmaning. Trädet bara står ju där, stendött! Så jag har ingen chans att fota när det knoppas eller står full-lövat eller när hösten målar löven i vackra färger. Det finns heller inte så många vinklar man kan fotografera det ifrån utan att få taskig bakgrund så det är alltså en utmaning varje gång jag kommer hit för att försöka hitta på något nytt. Det kreativa inom mig får verkligen jobba. Jag kommer att fortsätta att åka till mitt favoritträd och anta utmaningen....

Bilden är tagen senvintern 2012, Solnedgång vid mitt favoritträd 

 Nattbilden "Catch the moon" från våren 2012

Sommarbild skymning 2013

Kvällsbild 2013 

Skymningsbild

 










Nattbild, siluett i fullmåne

Svartvitt i dimma

Float like a butterfly - sting like a bee

Fri översättning av rubriken, dansa som en fjäril och stick som ett bi. Mohammad Alis mantra, boxaren med historeins största självförtroende! Fjärilar är verkligen tacksamma foto-objekt. Gör sig bra på bild och är färgglada (nå ja, i de flesta fall)
Sommaren bjuder på en enorm mångfald om man gillar att fotografera insekter. Det finns ca: 25000st att välja bland bara i Sverige, så varför inte ge dig ut och prova? Många av dem är långsamma o stillasittande speciellt tidiga mornar eller vid uppehåll efter dagar med regn. Om du nu fångat en fin insekt på bild kan det ju samtidigt vara kul att ta reda vad det är för något. Ditt lokala bibliotek kan säkert hjälpa dig med någon bra faktabok i ämnet.

 Blåvinge sittande på en tistelknopp 

Tistelfjäril rullar ihop sin sugsnabel..

 En Mal av något slag....

Mal i närbild...

 Skorpion stekel..

Allmänt metalikfly 

Vanlig 7 prickig Nyckelpiga kan bli fina på bild i rätt miljö. 

Silverblåvinge.

Mindre Guldvinge

Jakten på trollsländan

En av jordens äldsta arter i djurriket är trollsländan. Under Karbontiden för 300miljoner år sedan flög de omkring precis som idag fast en del exemplar blev upp till 70cm långa. Hade man mött ett sådant stort exemplar idag hade man nog blivit en aning skrämd. För att inte tala om att krocka med en så stor trollslända med bil eller mc i högre hastighet.......Vi ska nog på ett sätt vara tacksamma att de dog ut. Men deras mindre släktingar lever kvar och vissa exemplar av kungstrollsländan kan bli 11cm emllan vingarna och en bakkropp som är 6,5cm lång. Att komma dessa insekter nära kan vara svårt och frustrerande, de sticker så fort de känner minsta obehag. Så en fotojakt efter sländor ställer stora krav på ditt tålamod. Ibland har man tur och får komma dem nära och då gäller det att sätta bilderna. Den bruna Mosaiktrollsländan på bildena nedanför hann jag bara ta tre bilder innan den lyfte och försvann.
Kör gärna dessa bilder i helskärmsläge (klicka på första bilden) 

Brun mosaiktrollslända i närbild..

Sekunden efter bilden är tagen så lyfter den och försvinner.....

 Att fånga en slända i flykten är ännu svårare...

Blå flickslända.

  I alla fall om man ska ha skärpan på ögonen.

Här är den på väg in mot landning......

  Här tar den sikte på ett grässtrå att landa på..

 7 bilder i sekunden....nästan där..

 Touchdown...........

E du go eller?

Att visa vinterbilder mitt i sommaren är en aning avigt. Eller som Göteborgaren skulle sagt: - E du go eller?
Anledningen är enkel. Jag fick i januari en förfrågan från Karlshamns fotoklubb om jag ville bidra med 5st bilder till en utställning i Stade (Tyskland) Bilderna skulle spegla vår Blekingska natur. Jag tog en del landskapsbilder i vintras och tänkte att dessa skulle funka. Problemet var väl bara att utställningen gick mitt i sommaren så mina bilder kändes lite "off season" så att säga.
Vissa av bilderna finns redan i bloggen men inte samlade så här visar jag alla utställningsbilderna på samma sida pluss några som sållades bort från de ursprungliga 9. Hela serien döptes till NORDIC LIGHT.

Nordic Light 1
Vy ut mot Hanö

Nordic Light 2
En kväll vid en insjön Filkesjön.

Nordic Light 3
Solnedgång i Valjeviken.

Nordic Light 4
Kväll i Karlshamns skärgård.

Nordic Light 5
Vinterkväll på Koffsa.

Nordic Light 6
Solnedgång i Pukavik.

Nordic Light 7
Oväder på väg, Sölvesborg.

Nordic Light 8
Solnedgång på Sillnäs udde.

Nordic Light 9
Rävspår i snön och en flock med kanadagäss som passerar i skymningen.

Vet du vad en sveåt är för något?

Det finns ett litet svinaktigt kryp som i de norra delarna av Sverige kallas för sveåt  (med reservation för stavningen) . Det är de där små bitska sakerna som är mindre än ett knott och ljusa till färgen. Här i Södra sverige tror jag inte vi har något namn för dem, i alla fall inte som jag hört talas om. 
Nåväl, vi kan ju kalla dem för SVINKNOTT för enkelhetens skull. Är det något som fullständigt kan driva en till vansinne  och sabotera en fotografering så är det just SVINKNOTTEN!

Någon bild blev det i alla fall som är värd att visas.....

Bärfis (tillhör skinnbaggarna)

Vem fan tog ett bett från min Prästkrage?

 Fotot är taget en knapp halvtimme efter ett rejält regn, motljuset gör att vattendropparna
speglar och bryter ljuset. Stor bländare gör skärpdjupet kort.

Ängsblåklocka

Sommaräng...

Black adder.

Att utmana sig själv kan vara nyttigt. Som när jag, av en slump, egentligen ute i helt andra saker i stort sett trampar rakt in i en ormgrop. Nu är jag vanligvis inte lättskrämd men ormar har jag en helvetes respekt för. Speciellt som jag en annan gång satte ner min bara fot strax intill en jättesnok och fick hjärtsnörp, frös till som en stel pinne och det tog flera sekunder innan jag kom ur denna koma. 

Många år senare sitter min reservation för ormar fortfarande i men nu är jag en gång för alla beskälsligad med en hjärna (eller avsaknad av densamma i ormfobisters ögon) som gillar att utmana mig själv, flytta mina gränser för vad jag kan och vågar. Så, nu stod jag där bara en meter från en hög med ormar omslingrande runt varandra, svårt att avgöra hur många de var, 12-15st, det var huvuden och stjärtar i ett virrvarr av ständig rörelse. Några låg utspridda och det såg ut som om de hämtade nya krafter. Vad varje normal människa nu gör är att, om man vill och vågar, betrakta skådespelet på behörigt avstånd, Men inte jag. Nej då, fram med kameran och på med makroobjektivet, ner på mage och börjar åla försiktigt decimeter för decimeter, man vill ju inte störa älskogen.
Var jag rädd? kände jag obehag? Ärligt talat så kröp det kalla kårar längs ryggen och jag kan väl säga att jag inte var helt trygg i situationen men vad gör man inte för konstens skull?  Ja, så låg jag då där på mage mitt i ett tätt björnbär/slånsnår omgärdad av två stora stenar och hade paniken infunnit sig hade jag vackert fått åla baklänges för någon chans till att resa sig upp och dra snabbare än en avlöning fanns alltså inte. Som enda "säkerhetsåtgärd" så drog jag jackans utanpåliggande karborrelås tightare runt handledera. Efter viss möda kom jag så nära som 50cm. Pulsen hade lagt sig och jag kände egentligen ingenting utom att jag hade chansen att ta fina bilder på nära håll vilket snarare gladde mig.

Om resultatet av denna psykoligiska utmaning gjort att min aversion för ormar i allmänhet blivit mindre vill jag inte påstå men inte heller motsatsen. Jag har fortfarande en helvetes respekt för ormar..

Är du osäker på om det är en huggorm eller snok? Titta på ögonen. Huggormen har en smal pupill medans snokens är helt rund. Både huggormar och snokar finns i en mängd färgvariationer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag kom riktigt nära ( 20cm) från denna huggormen så öppnade den munnen för att tala om

att jag var FÖR nära.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

Är man fösiktig kan man komma nära...Snokarna kan vara nyfikna. Lägg märke till den runda pupillen till skillnad från huggormens smala springa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De gulfärgade fläckarna i nacken brukar också vara ett tecken på att det är snok.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En svart Mamba!  skojar bara....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med tungan på vift plockar den upp dofter, Människodoft, ööörk!

 

 

 

 

 

 

 

 

Pestens tid...

Alla ni som gillar att läsa skräckböcker har säker hört talas om boken "Pestens tid" av Stephen King. Pesten drog fram i europa och Sverige var inte förskonat. I omgångar mellan åren 1350 -1713 härjade den vilt. Man räknar med att 30-40% av befolkningen dog. I utkanten av Elleholm finna en liten kolerarkyrkogård och jag passade på att ta lite annorlunda bilder som jag normalt inte gör...