När motivationen fattas

Alla som fotograferar mycket kommer förr eller senare in i en svacka när man inte tycker att det är lika kul längre. Nu pratar jag om oss glada amatörer som har foto som hobby och inte som levebröd. För proffsen finns inget alternativ, de måste fortsätta jobba även en grå och tråkig vecka. själv kan jag låta mitt stora intresse vila så jag får tillbaka lusten, för det är lusten och kärleken till det kreativa i fotograferingen som driver mig. Det fina med foto är att det finns så många olika grenar man kan testa, hålla på med ett tag och när det blir enformigt, ja då byter man bara. Makro körde jag ett tag till jag nästan kräktes. Bytte till landskapsfoto och lusten kom tillbaka. Det fina i kråksången är att jag när jag vill kan byta tillbaka igen, och varför begränsa sig? Jag kan ju faktiskt göra både och när jag är ute på mina fotorundor. Det senaste projektet är att fota ödehus eller åtminstone hus som ser öde ut. Riktigt kul och nu har det tillkommit en ingrediens i fotosmeten, själva jakten på ödehusen.......

Alla bilder är enbildsexponeringar som sedan behandlats i lightroom..

Den gamla nerlagda kvarnen..

Lada som är på väg att förfalla..

Husets stomme är från 1700-talet och är flyttat tre gånger, här snackar vi återanvändning av virke